Låt oss höja blicken

Jag läste idag på förmiddagen om att fritidspersonal slår sommarlarm. Detta med anledning av att barn vars föräldrar måste jobba behöver gå till fritids. Forskare kallar det för ett institutionaliserat sommarlov och något som kräver skickliga pedagoger. Nu larmas det från Lärarförbundet om att det är svårt att upprätthålla kvaliteten pga brist på personal och pengar. Oron ska naturligtvis tas på allvar och i de fall där det brister behöver man ha beredskap för att hantera detta runtom i våra kommuner.

Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter som barnombudsmannen (BO) bygger sitt uppdrag på står det klart och tydligt att barn har rätt till vila. Kommunerna ska enligt lag erbjuda en barnomsorg som täcker det behov som föräldrarna har för att till exempel arbeta.

I mitt uppdrag som skolkommunalråd möter jag många lärare, förskollärare och fritidspedagoger, men naturligtvis också föräldrar till barn i olika sammanhang. Jag får ta del av olika berättelser som tillsammans ger mig en uppfattning om vilka utmaningar vi står för. Att höja elevernas kunskap för att stå bättre rustade i livet är en kärnfråga. Sedan mitten av 1970-talet har Sverige fem veckors lagstadgad semester, men ett läsår omfattar i skolorna i Sverige 185 arbetsdagar, och börjar i augusti och avslutas i juni följande kalenderår.

Många upplever sommarlovet som alldeles för långt. För t.ex. många av de utlandsfödda barn som ska lära sig svenska är dessutom nio veckors sommarlov ett problem, då de helt enkelt stannar upp i språkutvecklingen under sommaren. Jag har hört dessa barn berätta att de helt enkelt skulle vilja stanna i skolan längre. För de barn som inte når kunskapskraven skulle såväl lovveckor på vår och höst samt sommar kunna utnyttjas mer för undervisning. Vi kan enligt lag idag inte kräva, men jag tror det finns en poäng i att fundera över att öppna upp skolorna i större utsträckning för att de barn som inte når målen ska kunna nyttja skolorna mer. Detta vore naturligtvis inte gjort i en handvändning och det bör man bära med sig.

Sverige har i dag 160 timmar/läsår mindre undervisningstid jämfört med övriga länder inom EU. Forskning visar samtidigt att mer undervisning i form av lärarledda lektioner påverkar elevers prestation i grundskolan positivt. Införande av en tioårig grundskolan med ökad undervisningstid för såväl grundskola som gymnasium vore en början. På sikt tror jag dessutom att vi i Sverige borde införa ett treterminssystem i skolan.

Det svenska läsåret är fortfarande anpassat efter det gamla svenska bondesamhället, eftersom Sverige införde folkskola 1842. Skolan tog då ledigt under den tid barnen främst behövdes i jordbruket. Det har på senare år föreslagits i riksdagen att ett treterminsystem som finns i en del länder borde införas i Sverige.

När man pratar om treterminssystem i vardagligt tal är det mestadels när det gäller de högre studierna, men det kan vara klokt att fundera över detta även när det gäller grundskola och gymnasium. Det skulle skapa en större flexibilitet och även ge skolan bättre möjlighet att ge de elever som behöver mer hjälp för att nå kunskapsmålen att lyckas i sin skolgång. Samtidigt vet jag att lärarförbunden tidigare gett tummen ner för detta och ska man förändra terminssystem eller att i ett första läge fundera över hur lovveckor på vår och höst skulle kunna användas behövs det en bredare diskussion, men vi måste våga höja blicken. För att skolan ska bli i topppklass, våra elever nå högre kunskap och bli bättre rustade för livet kan vi inte ha några skygglappar.

Läs mer här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om Fritidspersonal, Förskola, Grundskola, Gymnasium, Kunskapsmål, Moderaterna, Politik, Skola, Skolpolitik, Sommarlov, Utbildningspolitik

Two Cathedrals

Jaja, jag vet. Jag har förmodligen delat med mig av det här klippet ett par gånger vid det här laget, men igår kväll såg jag och Erica det sista avsnittet av säsong två av Vita huset. Igen. Avsnittet heter Two Cathedrals och ger åtminstone mig gåshud. Man måste nog vara politisk nörd för att skriva sådana ord, men det är verkligen snyggt gjort. Serien är för övrigt en av de bästa som har gjorts. Mina övriga personliga favoriter är Lost och Mad Men.

Tillbaka efter ett smärre uppehåll

Som bloggens läsare kunnat notera har jag inte bloggat så mycket under de senaste månaderna. De inlägg jag har skrivit har varit få till antalet. Jag ska framöver försöka komma igång igen och hitta en nivå som passar hur vardagen ser ut, men naturligtvis med ett fortsatt intressant innehåll. Personlig utan att vara alldeles för privat. De ämnen jag kommer skriva om lär kännas igen, men kanske med en viss annan touch. De närmaste dagarna blir det dock sporadiskt. Man får njuta av värmen här hemma medan man kan.

Hur ska Ship to Gaza förklara detta?

Machine Gun Preacher

I fredags var jag och Erica på middag hemma hos hennes mamma i Klågerup. På kvällen tittade vi på Machine Gun Preacher. Efter år av kriminalitet, droger och flera fängelsevändor råkar Sam Childers ut för en livsomvälvande upplevelse och ett religiöst uppvaknande vilket för honom till Sudan. Där slås han av den fruktansvärda situation som råder – där föräldrar mördas och deras barn kidnappas som barnsoldater. Mitt i det rådande inbördeskrigets inferno bestämmer sig Childers för att bygga ett barnhem och skapa en frizon åt krigets barn. Tillsammans med en egen armé satsar han allt för att rädda så många unga krigsoffer som möjligt. Det hela utvecklas till en besatthet och kamp som hotar att slita honom i stycken.

Filmen är verklighetsbaserad och ännu idag driver Sam Childers och hans fru Lynn the Angels of East Africa, the Children's Village in Southern Sudan som tar hand om 300 barn. Filmen berörde mig verkligen och fick mig att minnas vårens enormt spridda film på Youtube, med i denna stund 92 132 885 visningar och som handlar om den man - Joseph Kony - som bär ett stort ansvar för många av de hemskheter som sker i Sudan. Den är värd varje sekund av de 30 minuter som filmen varar.

Äntligen

Förra veckan blev det klart att Steen & Ströms franska ägare Klépierre sagt ja till miljardinvesteringen Kristianstads nya galleria. Beslutet togs formellt i Steen & Ströms styrelse i mitten av juli. Investeringen är extremt betydelsefull för Kristianstad som handelsstad på många sätt. Med det som hittills kallats Östra Centrum - vars slutgiltiga namn inte ännu är bestämt - kommer Kristianstad att få en central galleria som kommer att byggas och öppnas i två etapper och första spadtaget sker den 1 september. Etapp ett som öppnar i oktober 2013 omfattar parkeringshus i fem våningar samt 7400kvm handel varav drygt hälften utgör av dagligvaror. Etapp två med drygt 20 000kvm öppnar i oktober 2014.


Kristianstads unika stadskärna med sin levande handel är en av Kristianstads viktigaste tillgångar. För att utveckla stadskärnan måste tillgängligheten öka och positiva initiativ bejakas av kommunen. Externa handelscentra är naturliga tillskott som kan stärka Kristianstads position som handelsstad. Utvecklingen ska gå hand i hand med satsningar på stadskärnan. Det är viktigt att alla delar av kommunen tillåts växa. Därför ska vi bejaka den etablering som det externa handelscentrat på Hammarshusområdet kommer innebär med bl.a. City Gross. Handel föder handel och det stärker Kristianstad som handelsstad.


Vi moderater har länge drivit att Kristianstad har alla förutsättningar att utvecklas och bli den ledande kommun för handel, kultur och nöje i en storregion. Detta ställer krav på bl.a. bostadsbyggande, handel, kultur- och nöjesliv samt nyetableringar av företag. Förutom att Steen & Ström nu alltså börjar bygga Kristianstads nya galleria 1 september i år och att Hammarshuskonsortiet arbetar vidare för att kunna få detaljplan antagen i kommunfullmäktige nästa höst kunde man nyligen läsa om att en  ett fastighetsbolag vill riva butikslängan på Tempotorget i Kristianstad och bygga 350 bostäder där istället.


Det är oerhört positivt att blickar riktas mot Kristianstad och att privata aktörer vill vara med och utveckla såväl stad som kommun. Med all pågående byggnationen som arbetet med Kristianstadslänken, nytt resecentrum och det nya kommun- och regionhuset medför kan man lugnt konstatera att det händer otroligt mycket. Vi beslutsfattare ska vara ödmjuka för att det skapar både irritation och frustration för invånare och besökare. Samtidigt är allt detta ett led i att utveckla och förbättra staden. Med god kommunikation och flexibla lösningar under byggtiden hoppas jag att mycket ska kunna underlättas, men jag förstår många av dem som kommer fram och är frustrerade. Det har inte hänt så mycket i stadskärnan som är på gång att ske i modern tid. Det är en viktig bit som vi måste ha med oss i allt vi gör den närmaste tiden.

Semester

Natten mot lördag begav jag och Erica oss mot Kastrup för vidare avfärd till Turkiet där vi nu är på en veckas semester. Det var efterlängtat och ska bli mycket skönt. Flygningen var dock ganska turbulent, inte minst landningen blev en smula skakig.

Vår vecka här kommer till allra största delen innebära avkoppling, varken mer eller mindre. Jag ska förutom allt annat som hör det till passa på att läsa en bok eller två och dessutom lyssna igenom några podcasts.

Det enda vi just nu har planerat i utflyktsväg är en heldagstur till Pamukkale som är namnet på de berömda klippterrasser som formats av kalkhaltigt vatten som strömmar ur bergens källor. Platsen finns numera på UNESCOs lista över världsarv.