Tufft läge

I samband med senaste kommunfullmäktige (10/4) fick jag en fråga av 2:e vice ordförande Anders Tell (S) om det ekonomiska läget i barn- och utbildningsnämnden. Dagen efter kunde man i Kristianstadsbladet läsa om att ett oväntat underskott för skolan väckte debatt i fullmäktige. Bakgrunden är att man under de senaste åren haft stora ökningar av barn- och elevvolymerna i Kristianstad. Man vet mycket väl hur många barn som föds och var de växer upp vilket gör att man kan planera för exempelvis tillbyggnader av förskoleavdelningar. Vad man däremot inte på förhand vet är hur många föräldrar till barn som får jobb eller familjer som av olika anledningar flyttar in i kommunen. Enligt lag krävs att verksamheterna antingen ges kompensation/tillskott för ökningar, eller att man minskar resurserna.

I takt med volymökningarna har verksamheterna i skolan kompenserats av förvaltningen för att kunna bibehålla sin personaltäthet. Av tradition har detta sedan kunnat hanteras mellan barn- och utbildningsförvaltningen och kommunledningskontoret på hösten varje år när man har en uppfattning om hur stora ökningarna blev. Eftersom barn- och utbildningsnämnden gick med väldigt höga överskott under såväl 2010 som 2011 begärdes inte tillskott för volymökningar då det skulle ha gjort överskottet ännu större. För dessa år finns det nu inte utrymme att ge kompensation i efterhand och därför hade jag begärt att få ett underlag för hur nämnden ska kunna hantera detta. Det handlade inte på något sätt om att mörka, utan tvärtom om att få det belyst och ha ett komplett underlag när det läggs fram. Jag ville inte heller föregripa den konsekvensanalys som varit tvungen att ske innan vi kan gå vidare.

I samband med barn- och utbildningsnämndens senaste sammanträde fanns ingenting presenterat för mig och jag hade heller inget underlag när kommunfullmäktige ägde rum i tisdags. Ärendet blev helt färdigt i torsdags eftermiddag när handlingarna till nämndens arbetsutskott skulle skickas ut. I handlingarna som nu har skickats ut föreslås åtgärder för budgetbalans innevarande år på grund av att nämnden som jag ovan redogjort för inte får ekonomiskt tillskott för de ökade barn- och elevvolymerna 2010-2011. Däremot förutsätts att nämnden får volymkompensation för 2012. Det råder som en följd av de uteblivna tillskotten nu underbalans i budget och åtgärdsförslaget innebär en reducering av samtliga "skolpengar" med ca 1,7% inom nämndens verksamhetsområde.

Kostnaden för volymförändringarna de två senaste åren uppgår till 13 miljoner kronor, men då beslutet kommer att tas efter att halva året har gått och det behöver ge helårseffekt innehåller förslaget en dubbel årseffekt. Besparingsförslaget innebär att alla verksamheter och områden inom förvaltningen, från administration till transport, kommer att behöva spara. Till ärendet finns också en bilaga som berör tänkbara verksamhetskonsekvenser och arbetsmiljöfaktorer som påverkas och negativa konsekvenser som befaras. Detta är vad som framkommit efter den nödvändiga riskbedömning som skett mellan förvaltning och de fackliga organisationerna. Det är viktigt att understryka att detta är de värsta tänkbara konsekvenserna och det är extremt viktigt att betona att det inte innebär att dessa möjliga konsekvenser blir verklighet. Däremot är det angeläget att vi är medvetna om risken.

Som ordförande i barn- och utbildningsnämnden ser jag mycket allvarligt på den här situationen. Även om jag tillträdde först i september förra året har jag respekt för de tidigare avvägningar som gjorts när det gäller volymkompensation under tidigare år mot bakgrund av hur förutsättningarna då såg ut. Om förslaget som nu har skickats ut blir verklighet kommer det att få konsekvenser ute i verksamheterna, men det kommer inte att slå lika hårt överallt. Likväl är det ett bekymmersamt läge och djupt otillfredsställande. Samtidigt måste nämnden vidta åtgärder för att utifrån de förutsättningar som nu råder kunna garantera en verksamhet som även framöver är i balans med budget. Vi har till uppgift att erbjuda den bästa skolgången för våra barn och vi har mängder av utmaningar framför oss, och det kräver ansvarstagande. Frågan avgörs slutgiltigt på barn- och utbildningsnämndens sammanträde den 8 maj.

En gränsdragning

I tisdags sammanträde barn- och utbildningsnämnden i Kristianstad då vi bl.a. hade att yttra oss över ett antal friskoleansökningar. Det gällde både ansökningar rörande att starta helt nya och utökning av redan befintliga friskolor. Förvaltningens förslag var att säga nej till samtliga eftersom man ansåg att etableringarna skulle innebära för stora ekonomiska och organisatoriska konsekvenser för kommunen. Från majoritetens sida valde vi däremot att föreslå Skolinspektionen att Önnestadsgymnasiet och Plusgymnasiet tillåts att utöka med fler program. De närmaste åren kommer elevunderlaget att minska avsevärt på gymnasiet och därför gör vi en gränsdragning mellan de fristående skolor som redan finns i kommunen och nya som knackar på dörren. De som redan finns vill ge en möjlighet att växa och dra nytta av de stordriftsfördelar som de kommunala skolorna redan har.

Oppositionen ansåg inte att friskolorna tillförde något nytt och 2:e vice ordförande Anders Tell (S) menade t.o.m. att de fristående skolorna kunde packa sina väskor och åka härifrån. Jag är av uppfattningen att det är extremt oförskämt sagt inte minst mot alla de elever som valt att gå i en friskola. De lärare som verkar på dessa friskolor måste också ställa sig frågande inför påståendet att de inte skulle tillföra något. De elever som valt friskola bevisar om något att dessa tillför något, annars hade eleverna inte valt att gå i annat än kommunala skolor. Dessutom måste man fråga sig vad Socialdemokraterna anser vara att eftersträva, bara kommunala skolor? Är det vad Socialdemokraterna i Kristianstad vill?

Man kan ha olika åsikter om antalet skolor och dess storlek i förhållande till de elevvolymer vi har i Kristianstads kommun, men när friskolor väl har fått tillstånd av Skolinspektionen att etablera sig och startat ska vi förhålla oss till det. Att då förvägra dem möjlighet att erbjuda fler program eller inriktningar är anmärkningsvärt. Vi ska i sammanhanget också komma ihåg att bara för att fler inriktningar erbjuds på en fristående skola innebär det inte per automatik att de kommer lyckas locka elever dit. Friskolereformen syftade till att skapa konkurrens, valfrihet för elever och föräldrar att välja den skola som passar dem bäst, större möjlighet att prova nya pedagogiska arbetssätt samt mycket mera. Det har stärkt också den kommunala skolan. De profilklasser vi har sett växa fram på våra kommunala grundskolor är ett sätt att nischa sig som vi inte såg före friskolereformens införande.

För mig är inte driftsformen det avgörande, utan att våra elever får den bästa utbildningen och de bästa resultaten för att de ska stå på starka ben oavsett vad de väljer att göra efter studenten. Jag vet att de kommunala skolorna är bra och att det finns oerhört många kompetenta lärare som gör ett fantastiskt arbete för att höja elevernas måluppfyllelse och uppnå en god utbildningsnivå. Dessvärre har vi ännu inte de bästa skolresultaten i vår kommun, jag ser därför hellre friskolorna som pusselbitar snarare än farthinder.

Läs även andra bloggares åsikter om Barn- och utbildningsnämnden, Femklövern, Friskolor, Kristianstad, Moderaterna, Politik, Skolinspektionen, Skolpolitik

Att ta sig tid

Jag har slarvat rejält med bloggandet på senare tid. Tiden har helt enkelt inte räckt till. Samtidigt handlar det om att ta sig tid, vilket jag hoppas att jag ska göra i lite högre utsträckning framöver. Det har hänt otroligt mycket de senaste månaderna på många olika plan i mitt liv. Den här bloggen har emellertid sällan varit privat och så ska det förbli. Det hindrar inte mig från att vara personlig. Jag avser fortsatt att reflektera kring politik och vardagsliv samt dela med mig av tankar i stort. Nu lämnar jag det som varit bakom mig och blickar framåt.

Debattartikel om kilometerskatt

Härförleden hade jag och Henrik von Sydow, riksdagsledamot och ordförande i riksdagens skatteutskott (M) en debattartikel i Kristianstadsbladet om hur kilometerskatten slår mot svenska företag. Se artikeln i sin helhet nedan:

På onsdag 28/3 behandlar riksdagen frågan om en kilometerskatt för tunga lastbilar. Moderaterna och Alliansen tar starkt avstånd ifrån detta förslag som skulle innebära ökad skatt för åkeriföretag. Vår målsättning är att underlätta för svenska företag att växa fram, inte försvåra.

Kilometerskatten vore ett slag direkt riktat mot lokala svenska åkerier. Om förslaget går igenom skulle kostnaderna för ett litet lokalt åkeri med fyra lastbilar öka med ungefär en kvarts miljon kronor per år. Kilometerskatten hotar därför såväl befintliga arbetstillfällen som framväxten av fler svenska jobb på landsbygden.

För att vi ska vara fortsatt konkurrenskraftiga i den alltmer globaliserade världen ställs det höga krav på att vi i Sverige lyckas erbjuda våra företagare ett klimat som svarar upp mot nutidens och framtidens utmaningar. Det sista våra företagare behöver är fler pålagor. Redan idag är marginalerna små och det krävs hårt arbete för att få verksamheten att gå runt.

Det naturliga vore i detta läge att lägga fram förslag som lättar på bördor, snarare än förstärker dem. Alliansen har genom jobbskatteavdraget, halverade arbetsgivaravgifter för unga och minskad regelbörda för företagen, bit för bit strävat i denna riktning. Under mandatperioden ser även Alliansen över hur vi kan sänka bolagsskatterna. Vår målsättning är att göra det lättare för fler jobb att växa fram och för att nå dit måste vi se till att det är enkelt att vara företagare i Sverige.

Goda villkor för transporter är av central betydelse för Sverige och svenska jobb. Inte minst på landsbygden finns det många små företagare som har sin försörjning i eller är helt beroende av åkeribranschen.

Tyvärr finns det de i Sveriges riksdag som inte delar denna ambition. Istället lanserar oppositionspartierna förslag, som fullt ut genomfört, riskerar öka kostnaden för den genomsnittliga svenskägda lastbilen med 70 000 kronor per år. Dessa kostnader måste de små svenska åkerierna hämta hem och notan kommer i slutändan att hamna i knäet på de svenska konsumenterna.

Moderaterna och Alliansens utgångspunkt är tydlig. För oss är det viktigt att hela landet ska kunna utvecklas. Vi vill värna företagen på den svenska landsbygden. Därför kommer vi att säga nej till jobbförstörande förslag som kilometerskatt och fokusera vårt arbete på att fler jobb ska växa fram i hela Sverige.