Jag läste idag på förmiddagen om att fritidspersonal slår sommarlarm. Detta med anledning av att barn vars föräldrar måste jobba behöver gå till fritids. Forskare kallar det för ett institutionaliserat sommarlov och något som kräver skickliga pedagoger. Nu larmas det från Lärarförbundet om att det är svårt att upprätthålla kvaliteten pga brist på personal och pengar. Oron ska naturligtvis tas på allvar och i de fall där det brister behöver man ha beredskap för att hantera detta runtom i våra kommuner.
Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter som barnombudsmannen (BO) bygger sitt uppdrag på står det klart och tydligt att barn har rätt till vila. Kommunerna ska enligt lag erbjuda en barnomsorg som täcker det behov som föräldrarna har för att till exempel arbeta.
I mitt uppdrag som skolkommunalråd möter jag många lärare, förskollärare och fritidspedagoger, men naturligtvis också föräldrar till barn i olika sammanhang. Jag får ta del av olika berättelser som tillsammans ger mig en uppfattning om vilka utmaningar vi står för. Att höja elevernas kunskap för att stå bättre rustade i livet är en kärnfråga. Sedan mitten av 1970-talet har Sverige fem veckors lagstadgad semester, men ett läsår omfattar i skolorna i Sverige 185 arbetsdagar, och börjar i augusti och avslutas i juni följande kalenderår.
Många upplever sommarlovet som alldeles för långt. För t.ex. många av de utlandsfödda barn som ska lära sig svenska är dessutom nio veckors sommarlov ett problem, då de helt enkelt stannar upp i språkutvecklingen under sommaren. Jag har hört dessa barn berätta att de helt enkelt skulle vilja stanna i skolan längre. För de barn som inte når kunskapskraven skulle såväl lovveckor på vår och höst samt sommar kunna utnyttjas mer för undervisning. Vi kan enligt lag idag inte kräva, men jag tror det finns en poäng i att fundera över att öppna upp skolorna i större utsträckning för att de barn som inte når målen ska kunna nyttja skolorna mer. Detta vore naturligtvis inte gjort i en handvändning och det bör man bära med sig.
Sverige har i dag 160 timmar/läsår mindre undervisningstid jämfört med övriga länder inom EU. Forskning visar samtidigt att mer undervisning i form av lärarledda lektioner påverkar elevers prestation i grundskolan positivt. Införande av en tioårig grundskolan med ökad undervisningstid för såväl grundskola som gymnasium vore en början. På sikt tror jag dessutom att vi i Sverige borde införa ett treterminssystem i skolan.
Det svenska läsåret är fortfarande anpassat efter det gamla svenska bondesamhället, eftersom Sverige införde folkskola 1842. Skolan tog då ledigt under den tid barnen främst behövdes i jordbruket. Det har på senare år föreslagits i riksdagen att ett treterminsystem som finns i en del länder borde införas i Sverige.
När man pratar om treterminssystem i vardagligt tal är det mestadels när det gäller de högre studierna, men det kan vara klokt att fundera över detta även när det gäller grundskola och gymnasium. Det skulle skapa en större flexibilitet och även ge skolan bättre möjlighet att ge de elever som behöver mer hjälp för att nå kunskapsmålen att lyckas i sin skolgång. Samtidigt vet jag att lärarförbunden tidigare gett tummen ner för detta och ska man förändra terminssystem eller att i ett första läge fundera över hur lovveckor på vår och höst skulle kunna användas behövs det en bredare diskussion, men vi måste våga höja blicken. För att skolan ska bli i topppklass, våra elever nå högre kunskap och bli bättre rustade för livet kan vi inte ha några skygglappar.
Läs mer här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om Fritidspersonal, Förskola, Grundskola, Gymnasium, Kunskapsmål, Moderaterna, Politik, Skola, Skolpolitik, Sommarlov, Utbildningspolitik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar