En gränsdragning

I tisdags sammanträde barn- och utbildningsnämnden i Kristianstad då vi bl.a. hade att yttra oss över ett antal friskoleansökningar. Det gällde både ansökningar rörande att starta helt nya och utökning av redan befintliga friskolor. Förvaltningens förslag var att säga nej till samtliga eftersom man ansåg att etableringarna skulle innebära för stora ekonomiska och organisatoriska konsekvenser för kommunen. Från majoritetens sida valde vi däremot att föreslå Skolinspektionen att Önnestadsgymnasiet och Plusgymnasiet tillåts att utöka med fler program. De närmaste åren kommer elevunderlaget att minska avsevärt på gymnasiet och därför gör vi en gränsdragning mellan de fristående skolor som redan finns i kommunen och nya som knackar på dörren. De som redan finns vill ge en möjlighet att växa och dra nytta av de stordriftsfördelar som de kommunala skolorna redan har.

Oppositionen ansåg inte att friskolorna tillförde något nytt och 2:e vice ordförande Anders Tell (S) menade t.o.m. att de fristående skolorna kunde packa sina väskor och åka härifrån. Jag är av uppfattningen att det är extremt oförskämt sagt inte minst mot alla de elever som valt att gå i en friskola. De lärare som verkar på dessa friskolor måste också ställa sig frågande inför påståendet att de inte skulle tillföra något. De elever som valt friskola bevisar om något att dessa tillför något, annars hade eleverna inte valt att gå i annat än kommunala skolor. Dessutom måste man fråga sig vad Socialdemokraterna anser vara att eftersträva, bara kommunala skolor? Är det vad Socialdemokraterna i Kristianstad vill?

Man kan ha olika åsikter om antalet skolor och dess storlek i förhållande till de elevvolymer vi har i Kristianstads kommun, men när friskolor väl har fått tillstånd av Skolinspektionen att etablera sig och startat ska vi förhålla oss till det. Att då förvägra dem möjlighet att erbjuda fler program eller inriktningar är anmärkningsvärt. Vi ska i sammanhanget också komma ihåg att bara för att fler inriktningar erbjuds på en fristående skola innebär det inte per automatik att de kommer lyckas locka elever dit. Friskolereformen syftade till att skapa konkurrens, valfrihet för elever och föräldrar att välja den skola som passar dem bäst, större möjlighet att prova nya pedagogiska arbetssätt samt mycket mera. Det har stärkt också den kommunala skolan. De profilklasser vi har sett växa fram på våra kommunala grundskolor är ett sätt att nischa sig som vi inte såg före friskolereformens införande.

För mig är inte driftsformen det avgörande, utan att våra elever får den bästa utbildningen och de bästa resultaten för att de ska stå på starka ben oavsett vad de väljer att göra efter studenten. Jag vet att de kommunala skolorna är bra och att det finns oerhört många kompetenta lärare som gör ett fantastiskt arbete för att höja elevernas måluppfyllelse och uppnå en god utbildningsnivå. Dessvärre har vi ännu inte de bästa skolresultaten i vår kommun, jag ser därför hellre friskolorna som pusselbitar snarare än farthinder.

Läs även andra bloggares åsikter om Barn- och utbildningsnämnden, Femklövern, Friskolor, Kristianstad, Moderaterna, Politik, Skolinspektionen, Skolpolitik