[...] Ohlsson skriver nämligen att människor faktiskt inte måste höra till ett gäng där alla låtsas tycka likadant trots att de inte kan något om det som de vill att de andra ska tro att de tycker likadant som de om. Tänk att han vågar uttrycka något sådant – i Sverige.
Men är det inte lite hemskt ändå att så enkla självklarheter får så många av oss att jubla av tacksamhet – för att vi får lov att tycka som Ohlsson? Betyder inte det att svenskar fortfarande väntar på att någon ska gå före med ett plakat där det står vad man får tycka; att det bara är listan över tillåtna åsikter som håller på att bytas ut? [...]
Tja, båda inläggen i denna debatt om kulturutövares tillhörighet är tillspetsade och det är enligt mitt tyckte nog så nyttigt. Man måste inte vara vänster för att vara kulturutövare och man måste inte vara vänster för att hylla rättvisa och solidaritet. Vänstern har inte monopol. Det är 2012 och inte 1968. Tro det eller ej.
Bloggar: Adam Cwejman, Axess1, Axess2, SvD:s ledarblogg
Läs även andra bloggares åsikter om Bengt Ohlsson, Kultur, Kulturutövare, Politik, Vänstern
2 kommentarer:
Roligt kanske om man gillar oändligt bittra och ängsliga män som vräker ur sig fördomar av de mest befängda slag: Kulturvänstern mobbar kungen för hans dyxlexi. Kulturvänstern mobbar amerikaner för att de är feta och dumma. Kulturvänstern hatar Israel för att israeler är ljushyade etc. Kom igen, han får väl i alla fala vara saklig om han ska ta tre hela sidor i anspråk!
Sen visst, det kan säkert vara svårt att andas om man befinner sig i ett sällskap med starka värderingar som man själv inte delar. Det är tråkigt, men det är ju inget unikt i kultursvängen utan förekommer på tusentals arbetsplatser och i tusentals grannskap runt om i landet.
Om man ser på Sverige i stort så är det inte direkt så att kulturvänstern har någon hegemoni. Det är som du säger 2012 och inte 1968. Kulturvänstern har några teatrar och ett par sidor i kulturbilagor. Vad spelar det för roll i det stora hela? Vi har inte haft någon vänstervåg i västvärlden sedan 1968, i dag styr högern Sverige och med någon enstaka undantag hela Europa. Ja, även sossarna har sedan länge övergivit tron på socialismen. Så vilka är det egentligen som har rätt att känna sig bittra och kvävda, Bengt Ohlsson eller kulturvänstern?
Det blir ängsligt för kulturvänstern att läsa Bengt Ohlsson. Det känns tryggare att avvisa honom som bitter och ängslig. Kulturvänstern åsikter genomsyrar media och de är trendiga mer än sakliga. Hur var det med sexdagarskriget och nyligen skrevs om hur antiinellektuellt USA är. Men svenska kulturvänstern och dess media vet ju bäst.
Skicka en kommentar