Jag läste under kvällen om att palestinierna planerar att be FN erkänna en självständig palestinsk stat med Jerusalem som huvudstad. Rent konkret skulle man vända sig till FN:s säkerhetsråd om ett erkännande av en palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad och 1967 års gränser; dvs. Västbanken, Gazaremsan och östra Jerusalem.
Från palestinskt håll talas om frustration över att amerikanerna inte lyckats blåsa liv i fredsprocessen och att detta därför är ett alternativ man kan tänka sig jämte att PLO-ordförande Mahmoud Abbas inte kandiderar för omval till president för den palestinska myndigheten. Jo, det är ju också ett sätt att vara nytänkande i sin förhandlingsteknik...
Israel menar å andra sidan att det inte finns några alternativ till förhandlingar för att uppnå fred. Det var som bekant fallet för att uppnå fred med såväl Egypten som Jordanien. Återigen verkar det för övrigt som att förhandlingar - indirekta eller direkta - kan komma att ske mellan Israel och Syrien. Kan det mynna ut i ett fredsavtal skulle det ha en avsevärd positiv inverkan på regionen.
Jag tycker agerandet från palestinskt håll andas en stor portion historielöshet och samtidigt respektlöshet. Före 1967 var Västbanken annekterad och tillhörande Jordanien. Gaza i sin tur tillhörande Egypten. I alla krig som Israels grannar utkämpat mot den judiska staten Israel sedan 1948 har man strävat efter att förinta landet, men gång på gång misslyckats. Ändå vill palestinierna nu utropa en stat på dessa områden utan att först ha förhandlat om de frågor som fortsätter att vålla bekymmer; till dessa hör gränsdragningar, bosättningar, flyktingar och Jerusalems status. Det senare oaktat vad det svenska EU-ordförandetskapet väljer att påstå.
Det överskuggas naturligtvis av att palestinierina vill få någon sorts upprättelse för det de anser sig ha fått utstå sedan Israels utropande, trots att de haft chansen att utropa sin stat såväl 1948-1967 som 1967-2009. Förhandlingar har funnits som verktyg hela tiden och finns ännu idag. Att Yassir Arafat var närmare ett fredsavtal än någon gång tidigare i Camp David 2000 är kanske svårt att ta till sig idag, men förhandlingar är enda lösningen. Det kräver kompromisser.
2009 är inte 1948. Båda parter behöver ta sig tillbaka till förhandlingsbordet. Israel har inget att förlora på att uppnå fred. Säkra gränser och handelsförbindelser med regionen vore tacksamt. För palestiniernas del är frågan om man är redo att en gång för alla erkänna Israel som en judisk stat och därmed ge upp sina anspråk på det som är Israel. Eller är priset för högt för det?
Läs mer här, här, här, här, här, här.
Intressant och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om Benjamin Netanyahu, Fredsprocess, Gaza, Gazaremsan, Israel, Jerusalem, Krig, Mahmoud Abbas, Palestina, Palestinier, Politik, Samhälle, Syrien, Terrorism, Västbanken, Yassir Arafat
5 kommentarer:
två frågor:
Har Israel och andra aktörer ingenting att göra med att palestinierna inte utropat en stat?
är det inte intressant att premiärministern säger att lagarna om krig måste göras applicerbara för att strida mot terrorism? Då säger han ju implicit att hans regering och militär brutit mot de lagar som nu står, dvs. han erkänner de krigsbrott som Goldstone menar att de gjort sig skyldiga till.
Varför förespråka förändringar av lagar som man säger sig följa till punkt och pricka?
med vilka kriterier rättfärdigar man att israel får ha kärnvapen men inte iran?
Vem säger att Israel har kärnvapen? Det är ingen som vet det!
Varför för man över strålkastarljuset på Israel i alla diskussioner. Som nu. Kan inte Palestinierna självka ge uppofringar och ta de första stegen, varför skall alltid Israel ge efter och varför granskas bara Israel? Sedan lagar, Gaza och Hamas... WOW. Om du klagar på att Israel bryter mot lite lagar så kan du ju ta dig en titt inne i Gaza. Där hittar du nog ett å annat som slår Israels små brott med hästlängder.
Fattar ärligt inte varför Palestinierna ger vilkor som de vet Israel inte kommer gå med på!
Bra blogg!
Am Ysrael Chai!
att israel har kärnvapen får väl betraktas som världens mest öppna hemlighet, eller?
ta en titt på goldstonerapporten och då ser du att den undersöker krigsbrott av alla de slag, oavsett sida. Den anklagar både aktörer som Hamas för krigsbrott samt den israeliska regeringen. Frågan är ju om israel vill tillhöra denna grupp krigsförbrytare? Bör man inte förvänta sig mer (av en demokrati)? ger hamas brott israel rätten att begå brott?
som sagt, netanyahu vet säkert att goldstonerapporten är korrekt och saklig, därav vädjan för reformer av internationell lag.
"små brott"
intressant ordval
Skicka en kommentar