Thomas Östros är avslöjad

Efter gårdagens skuggbudgetar från det rödgröna vänsterexperimentet är det precis som man kan läsa på SvD:s ledarsida att roligare än såhär blir det inte med Mona Sahlin. Hennes s.k. förnyelse av (S) handlar konkret om att socialdemokraterna för första gången är beredda att släppa in det gamla kommunistpartiet i regeringen, vars nuvarande partiledare grät när Berlinmuren föll. I deras politik står bidrag i centrum, tillsammans med offentliga tjänster och transferingar av - ja, just det - bidrag. Det är kort sagt en "spretig medicin".

Sänkta skatter skulle kunna vara en välfärdsfråga även för socialdemokrater, även om friheten att disponera sina egna pengar kan tyckas farlig för en socialdemokat. I Sahlins Sverige leder emellertid aldrig lägre skatter till nya jobb. Hellre höja bidrag och använda mer offentliga medel till offentliga jobb. Denna fixering vid den offentliga sektorn är skadlig både för ett parti som aspirerar på att bli regeringsbärande och framförallt för Sveriges möjligheter att åter kunna blomstra när vi lämnat lågkonjunkturen bakom oss.

Jag noterar vidare att Dick Erixon i ett inlägg med anledning av socialdemokraternas skuggbudget igår snappat upp att Thomas Östros har avslöjat sig själv och den politik han vill driva om vänsterexperimentet vinner valet nästa år.

Man kan undra hur det går ihop: Östros säger att han accepterar de första tre stegen i jobbskatteavdraget för att man måste vara väldigt försiktig med att försämra vanliga människors ekonomi (Ekot 6/10). Samtidigt är ju hans och Socialdemokraternas vanliga mantra att alliansen bara sänker skatten för de rika och välbeställda.

Precis som Dick Erixon skriver så går jobbskatteavdraget till låg- och medelinkomsttagare, att påstå annat är ren och skär propaganda. Detta är något som vi i Alliansen bör påminna Östros om hela vägen framtill valdagen 2010; varför tar han inte bort jobbskatteavdraget helt och hållet som Vänsterpartiet föreslår? Nej, för då skulle det ju bli uppenbart för alla vilka som fått skatten sänkt, och då faller retoriken att Alliansen bara gynnar "de rika och välbeställda"...

Alliansen har konsekvent flyttat makt och inflytande till medborgarna genom att värna arbetslinjen och göra det mer lönsamt att arbeta medan det rödgröna vänsterexperimentet vill ha en utbyggd bidragslinje och ta makten över medborgarnas pengar. Säga vad man vill om deras brist på gemensam politik på den rödgröna sidan, men visst är det två i den meningen tydliga regeringsalternativ inför nästa år. Det ekar dessutom bekant sedan 2006, arbetslinjen mot bidragslinjen. Vilket regeringsalternativ är det som har handlingskraften och visionerna för Sverige efter krisen? Självklart är det Alliansen!

Om att oppositionen fortsätter att lägga dimridåer med anledning av sin skuggbudget bloggade jag för övrigt om sent igår vilket du kan ta del av här.

Intressant och Twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, Mona Sahlin, Politik, Regeringen, Socialdemokraterna, Val 2010