Häromdagen hände det. Då började vi nämligen att gå mot ljusare tider. Om dessa ljusare tider skriver även Dick Erixon här. Han lyfter, till skillnad från i det närmaste alla andra just nu, fram de ljusglimtar i samhället som vi står inför. Nog så bra att faktiskt vara positiv och inte bara deppa ihop!
Men i dessa tider av finanskris som vi befinner oss i är det samtidigt intressant att läsa att svenskarna har störst förtroende för att sittande finansminister Anders Borg (m) ska leda Sverige ur finanskrisen. Det är ett gott betyg åt regeringens arbete. Det verkar alltmer som att regeringen börjar få folket med sig i sitt arbete. Många reformer gjorde svenskarna misstänksamma men alliansregeringen har genom uthållighet visat att hårt arbete faktiskt lönar sig. Läs mer här.
En annan intressant sak som jag först läste på ledarsidan i SvD idag var att språkrören för (mp) måste avgå 2011. Detta kan man även läsa mer om här och reaktionerna från övriga partier i den rödgröna oppositionen här. Även om stadgarna som miljöpartiet har skiljer sig från övriga partier i Sverige ganska markant och att det kan bli svårt att tillämpa dessa i en eventuell majoritetsställning ur flera synvinklar så är det en sund åsikt att ingen ska få ha en plats i något organ i organisationen längre än nio år i följd.
Det är något vi diskuterat många gånger i exempelvis MUF Skåne. Om man väljer att begränsa sig till den egna organisationen är det en sak, men ofta krävs det av en potentiell statsministerkandidat eller annan ledande politisk företrädare att ha erfarenhet och kontinuitet vilket ofta tar mer än t.ex nio år att samla på sig. Däremot tycker jag att själva utgångspunkten är god, för vem vill ha livstidspolitiker?
Läs även gärna Maria Ferms blogginlägg här.
2 kommentarer:
När den Röda Rosen satte Östros till 'Masterchief' för de Rödgrönas ekonomiska trekockskok, besannar sig det gamla talespråket: Ju fler kockar desto sämre soppa ;-) :-)
Det ligger kanske någonting i det. Samtidigt tror jag att en större del av förklaringen handlar om att de inte har någon politik. Inte ens med övriga oppositionspartier tillsammans har de någon politik att erbjuda Sveriges befolkning.
Därför känns det tryggt att vi har en stabil alliansregering med fyra partier som är överens om att man är olika men tillsammans vill föra Sverige framåt.
Skicka en kommentar