Högskattesamhällets konsekvenser

Drevet fortsätter. Idag gick TT ut med en sammanställning där man visade på antalet statssekreterare på departementen som anlitat svart arbetskraft. Bristen på perspektiv i frågan är uppenbar men oppositionen är lika förtjust för det. Många politiska kommentatorer frågar sig vad detta med anlitandet av svart arbetskraft bland de berörda politikerna och tjänstemännen beror på. Är det moderaternas skattemoral eller högskattesamhället som slår tillbaka?

Om vi utgår ifrån att användningen av svart arbetskraft är utbredd rent generellt och att den med det också är påtaglig inom de borgerliga leden så är det faktum att moderaterna är överrepresenterade inte så konstig med tanke på att regeringen till hälften består av just moderater. Vidare kan vi inte heller begära att människor ska agera enligt perfektionismens ramar från tidiga tonåren i ungdomsförbund. Politiker har varit vanliga människor och är som politiker - tro det eller ej - fortfarande vanliga människor och sådana begår misstag. Dock är det inte på något sätt försvarbart att vare sig skattefuska eller anlita svart arbetskraft.

Att det däremot finns en stor kritik gentemot högskattesamhället i stort och sådana ting som tv-licens i MUF, Fria Moderata Studentförbundet med närbesläktade organisationer såsom Frihetsfronten är ingen hemlighet. Det blir emellertid svårt att stå upp för eventuellt slarv eller ideologiska ställningstaganden när man har ansvar för hela riket och inte har samma manöverutrymme som man har som privatperson.

För att föra denna diskussion ett steg längre vill jag återknyta till det svenska högskattesamhället. Jag tog redan i förra blogginlägget upp det med en referens till Per Gudmundsons ledare i ämnet. Det blev ännu mer aktuellt med Robert Gidehags debattinlägg i Expressen idag som du finner här. Det slutar dock inte där utan är självaste temat för det aktuella numret av Magasinet Neo som trillade ner i brevlådan idag. Läs artikeln Dubbelt så rik som igår av Peter Wennblad här.

I artikeln går det bl.a. att läsa följande: "28 tusenlappar. Så mycket, eller snarare lite, har mediansvensken på sitt sparkonto. En 47-tums platt-tv av senaste modell är vad Svenssons förmögenhet räcker till - sen är ladorna tomma."

Sverige har en väldigt fattig medelklass och frågan man bör ställa sig är varför det är på detta vis. Hur kommer det sig att vi som lever i ett så pass rikt land kan ha en så fattig befolkning? För fattiga är just vad vi är. Vi må betala mycket i skatt och tro oss få mycket tillbaka för de pengar vi betalar, men vad är det värt när vår egen personliga trygghet är så låg? Kan det vara så att välfärdsstaten och Folkhemmet kommit att ta ifrån oss viljan att arbeta ihop en egen förmögenhet och istället blint förlita oss på statens vilja?

När vi vill köpa, renovera eller göra om är marginalerna ofta små. Välfärdsstaten har gett oss en falsk trygghet och en känsla av att vi hela tiden kan luta oss tillbaka på de offentliga trygghetssystemen. Det gör samtidigt oss svaga vid oförutsedda händelser och bufferten är oftast liten om inte obefintlig. I längden har medborgarna blivit den stora förloraren och staten den klara vinnaren då den nu kan sträcka ut sin famn till alla och envar. För att Sverige ska kunna bli ett sunt välfärdssamhälle behöver den vanlige svenskens personliga trygghet i form av en riktig förmögenhet öka. Svensken behöver kort och gott göra sig fri från politikernas valfläsk.

Anne Wibble uttalade en gång en vison om att alla svenskar borde ha en årslön på banken. Det rörde upp många känslor. Visionen är i allra högsta grad levande bland oss som tror på ett välfärdssamhälle med individen i centrum. För det är genom egen trygghet som vi står oss starka såväl i goda som dåliga tider. Med det kan också statens roll minskas till förmån för det civila samhället.

Läs mer om undersökningen i SvD här. Lite svensk förmögenhetsstatistik finner du här och den intressanta bloggen folkkapitalism här. Dick Klings utmärka bok Radhusproletärer och ombudskapitalister rekommenderas varmt och går att köpa via Timbro här. Slutligen bör du, om du inte redan tagit ditt förnuft till fånga, teckna dig för en prenumeration på Magasinet Neo redan idag. Du kommer inte att ångra dig.