fredag 11 juli 2014

Beklämmande rapportering

Efter midnatt svensk tid snappade jag upp att USA:s president Barack Obama i ett telefonsamtal med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu sagt sig vara villig att förhandla om vapenvila mellan Israel och Hamas. I nyheten som återgavs av Associated Press (AP) stod det bl.a:

The White House says Obama condemned the rockets and said Israel has the right to self-defense. But Obama also urged both sides not to escalate the crisis and to restore calm.

USA:s nationella säkerhetsrådgivare, tidigare FN-ambassadör, Susan Rice skrev vidare följande på Twitter:

POTUS spoke to PM Netanyahu today. Conveyed our strong condemnation of terrorist rocket fire into Israel & right of Israel to defend itself

Därefter har TT kablat ut framförallt nyheten från AP som går att läsa både i AftonbladetDN och i SvD. Ingenstans står det något om det faktum att Obama både fördömt raketangreppen och slagit fast Israels rätt att försvara sig. Däremot återges den senare delen av ovan nämnda uttalande från AP, nämligen:

Enligt ett uttalande från Vita huset uttryckte Obama sin oro över att de häftiga striderna på Gazaremsan kan eskalera och påpekade att båda sidor bör skydda civila.

Aftonbladet har i en sen egen artikel skrivit om Obamas samtal med Netanyahu och även om reportern inte nämnde att Obama fördömt raketangreppen och kastade om ordningen på vad Obama uttalade så ska Aftonbladet ha heder för att de hade en reporter som faktiskt gick djupare än DN och SvD.

Det jag skrivit om ovan säger en hel del om hur svenska medier rapporterar om hur framförallt Israel och dess agerande framställs i konflikten. Det är extremt beklämmande och visar på hur viktigt det är med källkritik. Svenska folket bildar sig huvudsakligen en uppfattning om tillvaron igenom medierna, men har sällan tid eller lust att göra den research jag snabbt gjorde och illustrerade ovan. Bloggarna har på senare år förvisso ritat om kartan och blivit en blåslampa på traditionella medier. Men när TT beter sig såhär och de svenska medierna okritiskt låter sådana artiklar fylla papperstidningar och webb skapas en snedvriden bild.

Att utelämna viktiga uttalanden och ord kan vara - och är ofta - avgörande för med vilken värdering en artikel laddas. TT och svenska medier måste skärpa sig i sin rapportering om Israel- och Palestinakonflikten. Denna snedvridna rapportering gagnar vare sig en sund debatt eller förståelse för vad som verkligen händer. Jag vill tipsa om mitt blogginlägg från häromdagen om den bisarra rapporteringen om Israel- och Palestinakonflikten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

torsdag 10 juli 2014

Terrorn måste få ett slut!

Igår kväll bloggade jag om den bisarra rapporteringen om Israel- och Palestinakonflikten. Sedan midnatt har genomförts fler än 30 raketattacker från Gaza in i Israel. Haaretz har löpande uppdatering om händelseutvecklingen. Om detta nämns i svenska medier i princip ingenting. När svenska medier fortsätter att beskriva händelserna bortser de från själva grunden till varför Israel angriper terrormålen på Gazaremsan. Det är nämligen varken de brutala morden på de tre israeliska ungdomarna - som för övrigt Stockholms arbetarekommun igår reducerade till bosättare - eller det vedervärdiga mordet på den palestinska pojken som är grunden till varför Israels försvarsmakt nu anfaller Gazamremsan.

Kidnappningen och morden på de tre israeliska ungdomarna var snarare en fortsättning på den upptrappning som Hamas ägnat sig åt under våren. Det är kort sagt den ständiga terrorn från Gazaremsan som är grunden till den eskalerade konflikten, där Hamas på mer eller mindre daglig basis anfaller mål i Israel med sina raketer. De senaste veckorna har denna terror ökat och det når självfallet en punkt då Israel inte längre bara kan sitta still. Det hade inget lands regering gjort. Samtidigt är de civila dödsoffren fruktansvärda och det är djupt tragiskt att civila alltid drabbas i den här typen av krig. Man ska dock komma ihåg att Hamas strategi är att placera sina raketramper och vapenfabriker i områden där det finns en stor civilbefolkning. Det är en minst sagt cynisk strategi. Utvecklingen i området är tragisk och just nu är hela Mellanöstern mer turbulent än på länge. Att däremot ensidigt anklaga Israel eller mellan raderna hävda att Israel som den starkare parten ska acceptera terror, hatpropaganda och krav på dess undergång är bisarrt. Terrorn måste få ett slut!

Läs mer här, här, här, här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Bisarr rapportering om Israel- och Palestinakonflikten

Den svenska rapporteringen om Israel- och Palestinakonflikten har länge varit skev. Framtill för några år sedan bloggade jag ganska mycket om konflikten och då ofta med fokus på hur ensidig den svenska rapporteringen tedde sig, och det som rapporteras om det som nu sker i området utgör tyvärr inget undantag. Efter att ha läst de senaste dagarnas rapportering har jag blivit mer och mer frustrerad och det här inlägget ska ses som ett försök att skriva av mig lite tankar och funderingar. Låt mig dock först och främst slå fast att jag inte förespråkar vare sig kollektiv bestraffning eller någon israelisk invasion av Gazaremsan. Frågan är då var man ska börja?

Jag ska inleda med två exempel. Natten mot måndagen den här veckan kablade TT-AFP ut en nyhet med rubriken palestinier dödade i drönarattack. Den kunde bl.a. läsas i DN. Artikeln inleddes med följande rader:

Två palestinier har dödats i en israelisk drönarattack på Gazaremsan, uppger räddningstjänsten.

Lite längre ner i samma artikel gick det att läsa:

Enligt ögonvittnen ska offren ha tillhört en grupp beväpnade män vid flyktinglägret al-Bureij, nära gränsen till Israel. Israels militär hävdar i ett uttalande att offren var på väg att avfyra raketer mot landet.

I ovanstående artikel var det värt att betrakta att TT-AFTP inledde artikeln med att berätta att två palestinier dödats i en israelisk drönarattack, inte varför den israeliska försvarsmakten hade anfallit området. När TT-AFTP i artikeln väl angav skälet till varför Israels försvarsmakt angripit Gazaremsan beskrev man det som att "Israels militär hävdar", inte som ett faktamässigt konstaterande. TT-AFTP skrev vidare ingenting om att offren tillhörde Islamiska Jihad, en minst sagt extrem terrorgrupp som vill utrota Israel och utropa en islamisk stat där istället.

Det blev inte bättre några timmar senare när TT-AFP kablade ut en nyhet med rubriken raketer efter israeliska bombningar. SvD återgav bl.a. den nyheten. Den artikeln inleddes med att konstatera:

Palestinska rebeller på Gazaremsan sköt på måndagen raketer mot Israel. 

Att rebellerna ifråga tvärtom var terrorister tillhörande terroristorganisationen Hamas nämndes inte annat än igenom att det i slutet av artikeln framgick att Hamas tagit på sig ansvaret för raketattackerna.

Vad vill jag då ha sagt med ovanstående?

Att den svenska medierapporteringen är extremt obalanserad och skev. Detta leder till att de som tar del av rapporteringen också får en skev bild av konflikten och därigenom får vi också en ännu mer skev debatt i Sverige vilket i sin tur leder till en utrikespolitik där Sverige över tid varit en av de största bidragsgivarna till PLO som med svenskt bistånd bl.a. betalar ut pengar till palestinska terrorister som sitter i israeliska fängelser. Händelseförloppet de senaste dagarna går i samma anda. Medierna har ett ansvar att beskriva händelseutvecklingen och inte ensidigt lyfta fram den ena parters perspektiv. Pophöger har också skrivit utförligt om samma sak.

Att stillastående tillåta Hamas att anfalla Israel med raketer på det sätt som sker är fullständigt ohållbart och det måste få ett ett slut. Det är mot den bakgrunden Israels offensiv ska ses, och inte att Israel har genomfört attacker som Hamas besvarar. Att tala om fred medan Hamas agerar på det här sättet blir både bisarrt och löjligt. När då Jonna Sima, ledarskribent på Aftonbladet idag skrev en ledare på temat och avslutade den med följande stycke blir jag mest beklämd:

Förutsättningarna för en fredlig ­lösning var nyss bättre än på länge. ­Utvecklingen på Västbanken är positiv. Att Fatah och Hamas numera har slutit fred gör att det faktiskt finns någon för Israel att förhandla med, en partner för fred. En markinvasion i Gaza skulle ­omintetgöra allt detta. Israel borde vara smartare än så.

Att Fatah och Hamas numera har slutit fred visar snarare på Fatahs desperata önskan om att hålla ihop Palestinska myndigheten på bekostnad av alla förutsättningar att nå fred med Israel. Hamas är en terroristorganisation och så länge som Hamas vägrar att erkänna Israels rätt att överhuvudtaget existera är tanken på fred med en sådan part omöjlig. Att be någon sätta sig vid samma förhandlingsbord som någon som inte bara nekar din rätt att sitta där utan också att överhuvudtaget existera är att begära mer än tillräckligt.

Göran Rosenberg lyckades i en debattartikel häromdagen för övrigt återigen ge sin bild av Israel som han anser vara en apartheidstat. Vi ska å andra sidan inte ens tala om dagens utspel från Stockholms arbetarekommun som tydligt visar hur farlig en rödgrön utrikespolitik skulle kunna bli. Författarna till utspelet försöker göra gällande att det är på grund av Israels agerande som Hamas anfaller Israel med raketer. Inget hade kunnat vara mer fel. Raketattackerna har skett i allt större skala sedan i början av juni och det är på grund av dessa ständiga attacker som Israel tvingas agera. Att ge stöd till en regering där Hamas ingår är att stötta terror och med den politik som Stockholms arbetarekommun i sitt utspel tydliggör blir jag mörkrädd. Sapere Aude! skrev ett bra inlägg om detta häromdagen.

Den onyanserade och skeva bild av Israel- och palestinakonflikten som är dominerande i den svenska debatten gör det omöjligt att få perspektiv och ge sansade förslag till hur konflikten ska lösas. Givetvis gör Israel misstag, men de är en demokratisk stat med ett fungerande rättssystem. Hamas m.fl. terrororganisationer i området utnyttjar detta igenom att placera raketramper mm i bostadsområden mitt bland civila, de använder civila som mänskliga sköldar och de lyckas lura omvärlden på samma gång som de egentligen är brutalt uppriktiga om deras syfte: att förinta Israel.

Tyvärr är det civilbefolkningen som drabbas av den här typen av krig - små eller storskaliga sådana. Ska det inte urarta måste den palestinska myndighetens ordförande Mahmoud Abbas kraftfullt markera mot Hamas, och Israel undvika att låta det här mynna ut i en storskalig offensiv på Gazaremsan.

Tyvärr är utsikterna för fred mycket mörka och jag är ytterst tveksam till hur det ska bli möjligt att hitta parter på båda sidor som vågar ta de nödvändiga stegen så länge som Hamas har något som helst inflytande på Gazaremsan, inom den palestinska myndigheten eller i det palestinska samhället överlag. Ska fred bli möjlig måste det finns en vilja till att nå dithän, och för det måste hatpropaganda i palestinska skolor, raketattacker och stöd till terrorister få ett slut. Vilja till fred måste komma underifrån. På båda sidor. Palestinska myndigheten måste få ett slut på all terror och uppvigling och Israel måste göra allt för att skapa ordentliga förutsättningar för palestinierna och morgondagens generation att inte bara ty sig till terror.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdag 2 juli 2014

Fortsatt öppet läge

Idag publicerades en opinionsundersökning som visar på närmast ett ras för Socialdemokraterna. Givet allt tal om de rödgrönas framgångar i opinionen måste det här vara ett minst sagt beskt piller för Socialdemokraterna och deras kandidat till statsministerposten. Man ska naturligtvis ta opinionsmätningar för vad de är. De mäter opinionen, men de ger inga absoluta sanningar. Under lång tid har opinionsmätningarna förvisso pekat på fördel till de rödgröna partierna, men vi har samtidigt kunnat notera att gruppen osäkra väljare har varit närmare 20% i mätning efter mätning. När gruppen osäkra väljare väl bestämde sig inför förra valet röstade de dock till övervägande del på något av allianspartierna.

Ju närmare vi kommer valdagen i september blir mätningarna däremot mer och mer intressanta. Nu börjar folk ta ställning, de börjar ställa krav och framförallt kan de också ställa alternativen emot varandra. Eller snarare avsaknad av alternativ eftersom Alliansen är det enda regeringsalternativ som tillsammans säger att man vill regera Sverige. I fallet med Stefan Löfven och Socialdemokraternas tapp i opinionen tror jag nu att vi börjar se effekterna av att partiet konsekvent duckar i viktiga frågar där väljarna kräver svar. Vi kunde senast igår läsa att en klar majoritet av väljarna i god tid före valet vill veta vilket regeringssamarbete som väntar. Val vinns som bekant på valdagen och opinionsmätningar ska tas för vad de är, men det är fortsatt öppet läge.

Alliansen på framfart

Idag presenterade Alliansen "Sverigebygget" som innebär offensiva satsningar för fler jobb och mer tillväxt, höghastighetståg och 100 000 nya bostäder. Det var både historiska och långsiktiga investeringar som partiledarna i Alliansen idag lade fram. Det innebär konkret byggande av nya stambanor för höghastighetståg, att påbörja förhandlingar om kollektivtrafik och annan infrastruktur, ytterligare en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark samt att pröva förutsättningarna för att bygga ut järnvägen i norra Sverige. Det här är efterlängtat, och det visar klart och tydligt att Alliansen både har förmåga att leverera och att Alliansen har visioner för att möta utmaningarna för Sverige. God infrastruktur och bostäder är a och o. Mycket återstår att arbeta med, inte minst kring själva dragningen av stambanan. Naturligtvis kunde inte oppositionen glädjas utan satt mest i ett hörn och var sura. Läs mer om nyheten här, härhär och här.

tisdag 24 juni 2014

Rätten att välja skola är grundläggande

Idag skriver jag i Kristianstadsbladet om att vi moderater helhjärtat står upp för föräldrars och elevers rätt att själva välja skola, oavsett om den är kommunal eller om det är en friskola. Om Socialdemokraterna i Skåne däremot får bestämma ska det fria skolvalet helt och hållet avskaffas.

Artikeln finns både att läsa på Kristianstadsbladet hemsida och nedan:

Varje elev som går i en skola i vår kommun har rätt till en högklassig utbildning och att mötas av högt ställda krav. Detta oavsett vilken bakgrund eleven har eller vilken skola den går i. Dessvärre har skillnaderna mellan elevers skolresultat ökat de senaste åren och det finns ett konstaterat starkt samband mellan social bakgrund och hur elever lyckas i skolan.

Därför har vi i Kristianstad förbättrat vårt resursfördelningssystem för att bättre fördela resurser efter elevernas sociala bakgrund. Till exempel har skolor med sämre socioekonomiska förutsättningar högre lärartäthet. Samtidigt kan vi konstatera att skillnaderna är som störst inom de enskilda skolorna. Därför är det allra viktigaste att förbättra kvaliteten i undervisningen i klassrummet.

Med fler alternativ att välja mellan skapas valmöjligheter och det ger utrymme för skolor med olika inriktning och profil. Idag går över 700 barn i fristående förskolor samt över 1300 elever i fristående grund- och gymnasieskolor i Kristianstads kommun. Tyvärr vill de rödgröna partierna i riksdagen kraftigt inskränka både det fria skolvalet och friskolors möjlighet att bedriva verksamhet.

Det må låta enkelt att förbjuda aktiebolag att verka i skolsektorn, men med dessa företag har både nya idéer och pengar tillkommit som bidrar till utvecklad välfärd. Frågan man dessutom måste ställa sig är vad som skulle hända med dessa skolor och alla elever som går där ifall skolföretagen skulle förbjudas. Ska de bara försvinna? Ska kommunerna ta över dem? Eller privata stiftelser?

Om Socialdemokraterna i Skåne får bestämma ska det fria skolvalet helt och hållet avskaffas. Med en sådan politik skulle beslut om barnens skolgång åter läggas i händerna på politiker i sammanträdesrum. Det skulle innebära att barnen åter skulle tvingas att gå i skolan som ligger närmast bostaden. De som hävdar att det fria skolvalet leder till ökad segregation glömmer i det sammanhanget totalt bort att ett slopat skolval om något skulle cementera fast segregation.

Vi moderater motsätter oss det och tycker istället att det är självklart att föräldrar och deras barn själva ska få välja vilken skola de ska gå i och som passar dem. I en nyligen publicerad undersökning visade det sig också att en stor majoritet av föräldrarna i Sverige även fortsatt vill välja skola till sina barn.

Det är viktigt att skolan nu får arbetsro. Skolan ska garantera att alla barn får en bra start i livet med likvärdiga förutsättningar att lära och utvecklas. Det mest väsentliga för att stärka skolan – både nationellt och här i Kristianstad - är att vi har skickliga lärare, mer lärarledd tid för varje elev samt kunskapsuppföljning. Det vill vi fortsatt utveckla både lokalt och nationellt.

Vi moderater står helhjärtat upp för föräldrars och elevers rätt att själva välja skola, oavsett om den är kommunal eller om det är en friskola. Konflikten i höstens val är tydlig – vi moderater står upp för kvalitet och valfrihet!

fredag 13 juni 2014

Studentens lyckliga dag...

Idag skriver jag och Agnes Skyman Ståhl, ordförande i Moderata Ungdomsförbundet i Kristianstad, i Kristianstadsbladet om några moderata förslag för hur vi vill fortsätta att förbättra skolan och hur vi vill skapa förutsättningar för fler unga i arbete efter skolan. Vi moderater vill fortsatt utveckla Kristianstad!

Artikeln finns både att läsa på Kristianstadsbladet hemsida och nedan:

Idag är det på många sätt en högtidlig dag. Det är dagen då eleverna i årskurs tre på gymnasiet tar den efterlängtade studenten. Oavsett vad ungdomarna ska göra härnäst är det en milstolpe. Det är det också för eleverna som går ut årskurs nio. De lämnar idag grundskolan bakom sig och för dem väntar gymnasiet. Även om gymnasiet på pappret är frivilligt är det i praktiken ett måste då arbetsgivare nästan uteslutande kräver gymnasiekompetens. Oavsett om det handlar om studieförberedande eller yrkesförberedande utbildning.

Trots att vi fortfarande ligger under riksgenomsnittet har vi de senaste åren kunnat se en trend med ökad måluppfyllelse av kunskapsresultaten i skolorna i Kristianstads kommun. Med ett målmedvetet arbete för att stärka kunskaperna i klassrummet är det förhoppningen att detta ska leda till att alla elever i vår kommun ges en högklassig utbildning och når målen. För eleven som halkat efter i skolan är sommarskola ett viktigt instrument. Därför vill vi fortsätta satsa på sommarskola mellan årskurs 6 och 9 där elever som inte nått målen får chans att göra det under loven.

För att få en bättre koppling mellan skolan och arbetslivet bör eleverna få tillfälle till årliga praktikveckor både på högstadiet och gymnasiet. Studie- och yrkesvägledaren bör i högre utsträckning än idag också vara kopplad till arbetsmarknaden. Något som visat sig vara framgångsrikt är att erbjuda möjlighet till att prova på att driva eget företag inom ramen för Ung Företagsamhet (UF). I UF får eleverna själva starta och driva företag.

Samtidigt har vi en ungdomsarbetslöshet som oroar. I debatten nämns siffror mellan 23 och 25 procent. Det är dock viktigt att nyansera dessa siffror. SCB tog på SVT Nyheters begäran nyligen fram uppgifter om hur andelen arbetslösa som inte heltidsstuderar utvecklats sedan 2001. Det visar sig att den delen av ungdomsarbetslösheten under åren varierat mellan 9 och 14 procent och 2013 var andelen arbetslösa som inte pluggade på heltid 10,8 procent. Att över hälften av ungdomsarbetslösheten består av studerande, många av dessa på gymnasiet, som vill tjäna extrapengar eller ha sommarjobb, tycker vi inte är konstigt utan tvärtom bra.

Däremot finns det en grupp ungdomar som har riktigt svårt att få sitt första jobb. För oss moderater är det särskilt prioriterat att unga ska ges en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Alliansen har halverat arbetsgivaravgiften för unga under 25 år vilket har underlättat för många att ta steget in på arbetsmarknaden. Genom att driva på för ett ökat samarbete mellan skolan, arbetsgivare, kommunen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kan kommunen bidra till att fler unga arbetslösa kan få jobb.

Vi vill också utreda förutsättningarna för ett studentmedarbetarsystem. Syftet skulle vara att sänka trösklarna för unga att få en fot in på arbetsmarknaden genom att samarbeta med olika lärosäten samtidigt som vi skulle kunna locka till oss unga kompetenta medarbetare som kan ge god service till våra invånare.