måndag 11 augusti 2014

Vi har först ett val att vinna

I slutet av förra veckan hade Kristianstadsbladet en artikel som målade upp en konflikt kring att Femklövern i Kristianstad skulle stå utan given ledare inför valet. Femklövern har med framgång styrt Kristianstad under den här mandatperioden och vi moderater söker mandat hos väljarna att fortsatt utveckla Kristianstad de kommande fyra åren. Mitt och Moderaternas besked till väljarna är också att vi åter vill leda kommunen, men det allra viktigaste är ändå att Femklövern får fortsatt förtroende. Poster fördelas efter valet. Först ska väljarna säga sitt den 14 september.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

fredag 8 augusti 2014

Ett förtydligande

I gårdagens Kristianstadsbladet fanns det en artikel som försökte påskina att jag skulle ha agerat för att ordna arbete åt Agnes Skyman. Agnes är till vardags verksamhetsutvecklare för Sveriges Elevkårer, men är även ordförande för MUF i Kristianstad. Att jag skulle ha agerat för att ordna arbete åt henne är ren och skär lögn. Att som oppositionsrådet Heléne Fritzon (S) dessutom påstå att det i arbetsuppgifterna skulle ingå att "informera på skolorna under valrörelsen" är också en ren lögn. Just detta tycks bloggen Alliansfritt Sverige ha fastnat för, trots att det alltså inte stämmer. Det som framförallt gör mig besviken med artikeln är att väsentliga fakta har utelämnats eller tonats ner för vinklingens skull.

Bakgrunden är som framgår av artikeln att barn- och utbildningsförvaltningen i Kristianstad under flera år har haft ett avtal med Sveriges Elevkårer där deras uppgift har varit att stötta och utveckla kommunens elevråd/elevkårer. BUF har ansett att Sveriges Elevkårer gör detta bättre än förvaltningen själv. Det upphörde härom året då Sveriges Elevkårer inte hittade någon person som kunde ansvara för vår del av Skåne och därefter har det varit relativt tyst framtill regionchefen för Sveriges Elevkårer under våren skickade ett brev till barn- och utbildningsförvaltningen i Kristianstad med en förfrågan om vi ville återuppta samarbetet. Det är således inte jag som börjat driva detta från ingenstans, utan det är regionchefen på Sveriges Elevkårer som ställt en fråga till Kristianstads kommun om vi ville återuppta samarbetet.

Med början förra hösten och sedan vidare under våren diskuterade vi i Kommunstyrelsens arbetsutskott / Kommunstyrelsen också hur vi skulle kunna bli bättre på elev- och ungdomsinflytande i kommunen. Det har mynnat ut i ett arbete kring hur vi ska jobba med att förverkliga FN:s barnkonvention lokalt samt om att ta fram förslag på inflytandeforum för ungdomar. Efter att ha fått höra att Sveriges Elevkårer ville återuppta samarbetet förde jag upp en diskussion om detta i presidiet i barn- och utbildningsnämnden som tyckte att det var bra, och således fick förvaltningschef Kenth Olsson uppdraget att gå vidare med ett avtal. Det har inte tidigare fattats beslut om detta i barn- och utbildningsnämnden, men att förankra det i presidiet var för mig självklart. Egentligen kunde det ha hanterats som en ren tjänstemannafråga, men förankring är a och o och presidiet har gett ett medskick till förvaltningschefen att gå vidare med detta. Detta utan att vi sedan lagt oss i vem som utses för att ansvara för de kommunala gymnasieskolorna.

Även om jag har känt till att Agnes arbetar för Sveriges Elevkårer sedan i början av det här året har varken jag själv, någon i barn- och utbildningsnämnden, någon på barn- och utbildningsförvaltningen eller för den delen någon annan i kommunen något som helst inflytande över vem Sveriges Elevkårer utser för att arbeta med kommunens gymnasieskolor. Det är Sveriges Elevkårer som själva utser vem de anser vara den mest lämpade och kompetenta att ha kontakt med och utbilda elevkårerna i olika städer/regioner. Att påstå att jag skulle ha försökt ordna jobb åt Agnes är därför felaktigt, och det är tråkigt att det målas upp en sådan bild. Det riskerar att skada mig men kanske framförallt Sveriges Elevkårers anseende att det sprids en felaktig bild av hur detta gått till. Därför kommer Sveriges Elevkårer att göra ett förtydligande kring det hela.

Avslutningsvis är det olyckligt, men en del av det politiska spelet, att vissa försöker plocka billiga mediala poäng på detta, men som har framgått av ovan är det alltså kraftigt vinklat. Jag är stolt över att Kristianstads kommun nu återupptagit samarbetet med Sveriges Elevkårer och jag ser fram emot att vi tillsammans med dem ska fortsätta att utveckla elevinflytandet på våra skolor - såväl de kommunala som fristående.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

fredag 1 augusti 2014

Vi behöver bryta med gamla normer

Inför höstens val gör Kristianstadsbladet intervjuer med samtliga gruppledare i kommunen. I onsdags kunde man läsa intervjun med mig där jag berättade om hur vi moderater på olika områden vill fortsätta att utveckla Kristianstad. Kristianstad har stor potential, vi behöver dock bli bättre på att utmana gamla normer!

Läs gärna artikeln här, och ta gärna kontakt med mig om du har förslag eller synpunkter kring vår politik!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Väck läslusten under sommaren

Förra veckan hade jag och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) en debattartikel publicerad i Kristianstadsbladet där vi slog ett slag för att väcka läslusten under sommaren. Den finns att läsa här, men också nedan:

För många är själva sinnebilden av sommar och avkoppling att få läsa böcker. Men tyvärr har alla inte funnit litteraturens underbara värld. Läsförståelsen bland svenska barn, framförallt hos pojkar, är låg. Nästan var fjärde 15-åring ligger på en nivå där de anses ha stora eller mycket stora svårigheter med läsförståelsen, enligt senaste PISA-rapporten. Det är hög tid att väcka läslusten till liv!

Bristande läsförmåga och dåligt ordförråd är två stora jämställdhetspolitiska och demokratiska utmaningar. Den som inte har tillgång till ett eget språk och som inte finner ord eller förstår ordens betydelse riskerar att tystna eller kanske ta till våld.  För oss moderater är den viktigaste prioriteringen inom kulturområdet att öka barn och ungas läsförståelse.

Sedan 2006 har alliansregeringen utfört ett gediget arbete för att lyfta läsningens betydelse. Bland annat har barns och ungas rätt till kultur fastställts som ett nationellt kulturpolitiskt mål. Vi har också flerdubblat anslagen till läsfrämjande arbete och ett intressant försök pågår just nu där bibliotek samverkar med idrottsföreningar. Vi har också skärpt bibliotekslagen och gjort skolbibliotek obligatoriska. Nu kommer de första signalerna från SCB om att den negativa trenden kan ha brutits – pojkar läser allt mer. Det är hoppingivande, men mycket arbete återstår innan läsförmågan och läsförståelsen är tillbaka på den nivå som är självklar: 100 procent.

Att ha ett rikt språk och en god läs- och skrivförmåga är nödvändigt för att ta till sig undervisningen i skolan. I Kristianstad sker sedan ett par år tillbaka ett framgångsrikt arbete med Kulturnyckeln och Skapande skola som bland annat innefattar författarbesök till alla femteklassare. Vi moderater vill fortsatt utveckla barn och elevers möjlighet att regelbundet möta kultur för att stimulera barnens kreativitet och nyfikenhet. Med den föreslagna lokala kulturgarantin kommer samtliga barn och elever – från år tre i förskolan till årskurs nio i grundskolan – varje läsår att ges tillgång till kulturarrangemang där litteratur är en viktig del.

Det finns mer att göra. Vi är fler som måste väcka barns läslust också utanför skolans grindar. Förebilder som föräldrar, mor- och farföräldrar, idrottsledare och andra vuxna, vars dagliga handlingar kan göra stor skillnad för att öka läsningen hos barn och unga har ett stort ansvar.

Sverige lider inte brist på böcker, kompetenta lärare eller oengagerade föräldrar. Men kanske har kunskapen om läsningens betydelse fallit i glömska. För tio år sedan läste drygt 70 procent av alla föräldrar dagligen för sina barn, idag har den siffran halverats. Läsning är nyckeln till så mycket i samhället; fantasi, kunskap, ordförråd, möjlighet att argumentera och därmed att kunna vara en aktiv medmänniska och medborgare. Varför inte göra en insats du också? Läs en bok för ditt barn eller barnbarn ikväll.

Lena Adelsohn Liljeroth, kulturminister (M)
Fredrik Axelsson, skolkommunalråd Kristianstad (M)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

fredag 11 juli 2014

Beklämmande rapportering

Efter midnatt svensk tid snappade jag upp att USA:s president Barack Obama i ett telefonsamtal med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu sagt sig vara villig att förhandla om vapenvila mellan Israel och Hamas. I nyheten som återgavs av Associated Press (AP) stod det bl.a:

The White House says Obama condemned the rockets and said Israel has the right to self-defense. But Obama also urged both sides not to escalate the crisis and to restore calm.

USA:s nationella säkerhetsrådgivare, tidigare FN-ambassadör, Susan Rice skrev vidare följande på Twitter:

POTUS spoke to PM Netanyahu today. Conveyed our strong condemnation of terrorist rocket fire into Israel & right of Israel to defend itself

Därefter har TT kablat ut framförallt nyheten från AP som går att läsa både i AftonbladetDN och i SvD. Ingenstans står det något om det faktum att Obama både fördömt raketangreppen och slagit fast Israels rätt att försvara sig. Däremot återges den senare delen av ovan nämnda uttalande från AP, nämligen:

Enligt ett uttalande från Vita huset uttryckte Obama sin oro över att de häftiga striderna på Gazaremsan kan eskalera och påpekade att båda sidor bör skydda civila.

Aftonbladet har i en sen egen artikel skrivit om Obamas samtal med Netanyahu och även om reportern inte nämnde att Obama fördömt raketangreppen och kastade om ordningen på vad Obama uttalade så ska Aftonbladet ha heder för att de hade en reporter som faktiskt gick djupare än DN och SvD.

Det jag skrivit om ovan säger en hel del om hur svenska medier rapporterar om hur framförallt Israel och dess agerande framställs i konflikten. Det är extremt beklämmande och visar på hur viktigt det är med källkritik. Svenska folket bildar sig huvudsakligen en uppfattning om tillvaron igenom medierna, men har sällan tid eller lust att göra den research jag snabbt gjorde och illustrerade ovan. Bloggarna har på senare år förvisso ritat om kartan och blivit en blåslampa på traditionella medier. Men när TT beter sig såhär och de svenska medierna okritiskt låter sådana artiklar fylla papperstidningar och webb skapas en snedvriden bild.

Att utelämna viktiga uttalanden och ord kan vara - och är ofta - avgörande för med vilken värdering en artikel laddas. TT och svenska medier måste skärpa sig i sin rapportering om Israel- och Palestinakonflikten. Denna snedvridna rapportering gagnar vare sig en sund debatt eller förståelse för vad som verkligen händer. Jag vill tipsa om mitt blogginlägg från häromdagen om den bisarra rapporteringen om Israel- och Palestinakonflikten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

torsdag 10 juli 2014

Terrorn måste få ett slut!

Igår kväll bloggade jag om den bisarra rapporteringen om Israel- och Palestinakonflikten. Sedan midnatt har genomförts fler än 30 raketattacker från Gaza in i Israel. Haaretz har löpande uppdatering om händelseutvecklingen. Om detta nämns i svenska medier i princip ingenting. När svenska medier fortsätter att beskriva händelserna bortser de från själva grunden till varför Israel angriper terrormålen på Gazaremsan. Det är nämligen varken de brutala morden på de tre israeliska ungdomarna - som för övrigt Stockholms arbetarekommun igår reducerade till bosättare - eller det vedervärdiga mordet på den palestinska pojken som är grunden till varför Israels försvarsmakt nu anfaller Gazamremsan.

Kidnappningen och morden på de tre israeliska ungdomarna var snarare en fortsättning på den upptrappning som Hamas ägnat sig åt under våren. Det är kort sagt den ständiga terrorn från Gazaremsan som är grunden till den eskalerade konflikten, där Hamas på mer eller mindre daglig basis anfaller mål i Israel med sina raketer. De senaste veckorna har denna terror ökat och det når självfallet en punkt då Israel inte längre bara kan sitta still. Det hade inget lands regering gjort. Samtidigt är de civila dödsoffren fruktansvärda och det är djupt tragiskt att civila alltid drabbas i den här typen av krig. Man ska dock komma ihåg att Hamas strategi är att placera sina raketramper och vapenfabriker i områden där det finns en stor civilbefolkning. Det är en minst sagt cynisk strategi. Utvecklingen i området är tragisk och just nu är hela Mellanöstern mer turbulent än på länge. Att däremot ensidigt anklaga Israel eller mellan raderna hävda att Israel som den starkare parten ska acceptera terror, hatpropaganda och krav på dess undergång är bisarrt. Terrorn måste få ett slut!

Läs mer här, här, här, här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Bisarr rapportering om Israel- och Palestinakonflikten

Den svenska rapporteringen om Israel- och Palestinakonflikten har länge varit skev. Framtill för några år sedan bloggade jag ganska mycket om konflikten och då ofta med fokus på hur ensidig den svenska rapporteringen tedde sig, och det som rapporteras om det som nu sker i området utgör tyvärr inget undantag. Efter att ha läst de senaste dagarnas rapportering har jag blivit mer och mer frustrerad och det här inlägget ska ses som ett försök att skriva av mig lite tankar och funderingar. Låt mig dock först och främst slå fast att jag inte förespråkar vare sig kollektiv bestraffning eller någon israelisk invasion av Gazaremsan. Frågan är då var man ska börja?

Jag ska inleda med två exempel. Natten mot måndagen den här veckan kablade TT-AFP ut en nyhet med rubriken palestinier dödade i drönarattack. Den kunde bl.a. läsas i DN. Artikeln inleddes med följande rader:

Två palestinier har dödats i en israelisk drönarattack på Gazaremsan, uppger räddningstjänsten.

Lite längre ner i samma artikel gick det att läsa:

Enligt ögonvittnen ska offren ha tillhört en grupp beväpnade män vid flyktinglägret al-Bureij, nära gränsen till Israel. Israels militär hävdar i ett uttalande att offren var på väg att avfyra raketer mot landet.

I ovanstående artikel var det värt att betrakta att TT-AFTP inledde artikeln med att berätta att två palestinier dödats i en israelisk drönarattack, inte varför den israeliska försvarsmakten hade anfallit området. När TT-AFTP i artikeln väl angav skälet till varför Israels försvarsmakt angripit Gazaremsan beskrev man det som att "Israels militär hävdar", inte som ett faktamässigt konstaterande. TT-AFTP skrev vidare ingenting om att offren tillhörde Islamiska Jihad, en minst sagt extrem terrorgrupp som vill utrota Israel och utropa en islamisk stat där istället.

Det blev inte bättre några timmar senare när TT-AFP kablade ut en nyhet med rubriken raketer efter israeliska bombningar. SvD återgav bl.a. den nyheten. Den artikeln inleddes med att konstatera:

Palestinska rebeller på Gazaremsan sköt på måndagen raketer mot Israel. 

Att rebellerna ifråga tvärtom var terrorister tillhörande terroristorganisationen Hamas nämndes inte annat än igenom att det i slutet av artikeln framgick att Hamas tagit på sig ansvaret för raketattackerna.

Vad vill jag då ha sagt med ovanstående?

Att den svenska medierapporteringen är extremt obalanserad och skev. Detta leder till att de som tar del av rapporteringen också får en skev bild av konflikten och därigenom får vi också en ännu mer skev debatt i Sverige vilket i sin tur leder till en utrikespolitik där Sverige över tid varit en av de största bidragsgivarna till PLO som med svenskt bistånd bl.a. betalar ut pengar till palestinska terrorister som sitter i israeliska fängelser. Händelseförloppet de senaste dagarna går i samma anda. Medierna har ett ansvar att beskriva händelseutvecklingen och inte ensidigt lyfta fram den ena parters perspektiv. Pophöger har också skrivit utförligt om samma sak.

Att stillastående tillåta Hamas att anfalla Israel med raketer på det sätt som sker är fullständigt ohållbart och det måste få ett ett slut. Det är mot den bakgrunden Israels offensiv ska ses, och inte att Israel har genomfört attacker som Hamas besvarar. Att tala om fred medan Hamas agerar på det här sättet blir både bisarrt och löjligt. När då Jonna Sima, ledarskribent på Aftonbladet idag skrev en ledare på temat och avslutade den med följande stycke blir jag mest beklämd:

Förutsättningarna för en fredlig ­lösning var nyss bättre än på länge. ­Utvecklingen på Västbanken är positiv. Att Fatah och Hamas numera har slutit fred gör att det faktiskt finns någon för Israel att förhandla med, en partner för fred. En markinvasion i Gaza skulle ­omintetgöra allt detta. Israel borde vara smartare än så.

Att Fatah och Hamas numera har slutit fred visar snarare på Fatahs desperata önskan om att hålla ihop Palestinska myndigheten på bekostnad av alla förutsättningar att nå fred med Israel. Hamas är en terroristorganisation och så länge som Hamas vägrar att erkänna Israels rätt att överhuvudtaget existera är tanken på fred med en sådan part omöjlig. Att be någon sätta sig vid samma förhandlingsbord som någon som inte bara nekar din rätt att sitta där utan också att överhuvudtaget existera är att begära mer än tillräckligt.

Göran Rosenberg lyckades i en debattartikel häromdagen för övrigt återigen ge sin bild av Israel som han anser vara en apartheidstat. Vi ska å andra sidan inte ens tala om dagens utspel från Stockholms arbetarekommun som tydligt visar hur farlig en rödgrön utrikespolitik skulle kunna bli. Författarna till utspelet försöker göra gällande att det är på grund av Israels agerande som Hamas anfaller Israel med raketer. Inget hade kunnat vara mer fel. Raketattackerna har skett i allt större skala sedan i början av juni och det är på grund av dessa ständiga attacker som Israel tvingas agera. Att ge stöd till en regering där Hamas ingår är att stötta terror och med den politik som Stockholms arbetarekommun i sitt utspel tydliggör blir jag mörkrädd. Sapere Aude! skrev ett bra inlägg om detta häromdagen.

Den onyanserade och skeva bild av Israel- och palestinakonflikten som är dominerande i den svenska debatten gör det omöjligt att få perspektiv och ge sansade förslag till hur konflikten ska lösas. Givetvis gör Israel misstag, men de är en demokratisk stat med ett fungerande rättssystem. Hamas m.fl. terrororganisationer i området utnyttjar detta igenom att placera raketramper mm i bostadsområden mitt bland civila, de använder civila som mänskliga sköldar och de lyckas lura omvärlden på samma gång som de egentligen är brutalt uppriktiga om deras syfte: att förinta Israel.

Tyvärr är det civilbefolkningen som drabbas av den här typen av krig - små eller storskaliga sådana. Ska det inte urarta måste den palestinska myndighetens ordförande Mahmoud Abbas kraftfullt markera mot Hamas, och Israel undvika att låta det här mynna ut i en storskalig offensiv på Gazaremsan.

Tyvärr är utsikterna för fred mycket mörka och jag är ytterst tveksam till hur det ska bli möjligt att hitta parter på båda sidor som vågar ta de nödvändiga stegen så länge som Hamas har något som helst inflytande på Gazaremsan, inom den palestinska myndigheten eller i det palestinska samhället överlag. Ska fred bli möjlig måste det finns en vilja till att nå dithän, och för det måste hatpropaganda i palestinska skolor, raketattacker och stöd till terrorister få ett slut. Vilja till fred måste komma underifrån. På båda sidor. Palestinska myndigheten måste få ett slut på all terror och uppvigling och Israel måste göra allt för att skapa ordentliga förutsättningar för palestinierna och morgondagens generation att inte bara ty sig till terror.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,